Jag är en fjärde årets studerande vid Hanken och mina senaste år har jag ägnat åt att jobba ideellt på vår studentkår. Jag har där fått se verkligheten av hur dagens unga mår. Att se hur både jag själv och andra fått kämpa med mental hälsa har fått mig att vilja tala öppet om mina egna erfarenheter, och med det jobba för bättre förståelse för psykisk ohälsa.
Från fest till botten
I slutet av min gymnasietid började en berg- och dalbana med min mentala hälsa. Vissa tidsperioder flög jag på ett moln, var effektiv, social och charmig. Det var den välkända festversionen av mig själv, då mitt liv blev ett enda sökande efter en fest. I efterhand har jag svårt att komma ihåg det mesta som hände under dessa tidsperioder, men jag minns att från att ha känt att jag äger hela världen kom en dag då någon drog mattan under mina fötter och jag föll ner i ett mörkt hål. Då avbokade jag hela kalendern, gick dagar utan att lämna lägenheten och soffan och sängen blev mina bästa vänner.
I år levde jag i dessa vågor, och tänkte att det är vad livet är. Det satte enorm press på mig, min nära och mina vänner. Jag visste inte riktigt vem jag var, och mina närmaste visste inte hurdan jag skulle vara från dag till dag. Mitt mående blev sämre och jag började känna desperation, det blev allt svårare att leva. Jag började tappa hoppet för framtiden, en normal vardag med till exempel familj och karriär kändes inte fullstädnigt orealististk”
Våren 2021 låg jag igen hemma i sängen och kunde inte ta mig an att lämna lägenheten. Jag hade nyligen börjat mitt första år i SHS styrelse och bodde i en fin lägenhet och hade vänner:allt var bra på papper.
Ändå mådde jag sämre än någonsin. En liten del av mig insåg att om jag inte sökte hjälp och fick det skulle jag inte klara det
längre. Från botten av sängen fick jag min första tid till en sjuksköterska på studenthälsan.
Då påbörjades en flera månader lång process då jag fick svara på vad som kändes som oändligt många frågor och varenda detalj av mina svar analyserades. Jag bollades fram och tillbaka mellan studenthälsan, kommunens olika hälsoinsatser och jag fick alltid vänta i veckor på nästa tid. Till slut fick jag en diagnos och resultatet blev mitt livs värsta depression till påföljd av diagnosen för en livslång psykisk sjukdom.
Jag lider av bipolär sjukdom typ två, vilket innebär stora utmaningar livet ut och behov till kontinuerlig vård. Det innebär många uppoffringar, konstant strävan efter stabilitet i vardagen, medicinering och uppföljning av mitt mående.
Varför berättar jag allt det här? Om jag som yngre skulle ha hört mer om psykisk ohälsa och att en diagnos inte är ett misslyckande skulle jag inte ha kämpat ensam så länge utan sökt hjälp tidigare.
Var inte rädd för att söka efter hjälp och leva med diagnosen
Rädslan för att bli dömd av andra och att min diagnos skulle försämra mina möjligheter i arbetslivet fick mig att länge vara rädd för att söka vård. Du ska inte låta rädslan för andras reaktioner hindra dig från att få det stöd och hjälp man kan få för att må bra.
Samhället har ändrats och kommer att ändras ännu mer. Jag vill åtminstone aldrig jobba någonstans som dömer mig för min diagnos. Jag är värd mera och det är även du.
Jag klev ut ur min depression i slutet av 2021, då vi funnit rätt medicinering och börjat hitta verktyg åt mig för att jobba med mitt mående dagligen. Det har varit svårt att hitta balansen och de senaste åren har jag haft svårt att lära mig att leva med sjukdomen. Det har inneburit en utmaning också för mina nära. I början var jag rädd för framtiden, idag känner jag hopp, en framtid med karriär och familj känns som en möjlighet igen.
Det senaste året har jag självmant, med mitt vårdteam och i gruppterapi fått jobba för att på olika sätt att hantera mitt mående. Det har varit en utmaning att bli okej med tanken på att jag alltid kommer behöva jobba för att upprätthålla en god psykisk hälsa. Det finns en del saker som jag har lärt mig och gärna delar med mig.
- Lämna bort alkoholen ibland.Tidigare när jag mått dåligt har jag använt alkohol som en lösning på problemen. Min ångest då jag använde alkohol blev för stor och jag slutade med användning av det under en längre period i år. Av det lärde jag mig en hel del. Att lämna bort alkoholen nu som då är ett bra val och det bästa är söndagsmorgnar då jag vaknar pigg och redo för dagen.
- Värdesätta sin sömn. När sömnrytmen ändras är förändringar i ens mående på väg. Rutiner är det viktigaste att hålla fast vid för en god grund för sitt mående.
- Våga vara sårbar. Att tala öppet om sina svårigheter, be om hjälp och ta emot hjälp. Det tog mig allt för länge att våga be om hjälp och verkligen ta emot det sedan. Nu när jag har gjort det är livet inte längre så skrämmande och utmanade.
Ifall jag kunde skulle jag gå tillbaka i tiden och berätta åt den yngre versionen av mig själv att allt nog blir okej. Även om du är annorlunda så kommer du kunna få det du drömt om i ditt liv. Psykisk ohälsa definierar inte ditt värde som människa och hindrar dig inte från att lyckas i livet.
Vi måste prata om psykisk ohälsa. Det är inte bara statistik och siffror utan riktiga människor det handlar om. Jag är en del av statistiken och vet hur svårt det kan kännas. Vi måste alla jobba för mental hälsa och prata om det öppet för att tillsammans göra en bättre morgondag.
Skribenten Emilia Winqvist är ekonomistuderande på Svenska handelshögskolan i Helsingfors. Hon innehar flera förtroendeuppdrag, bland annat som Styrelseordförande vid Svenska handelshögskolan studentkår 2022, samt ordförande för nätverket för ekonomistuderande föreningarnas ordföranden.