Det finländska arbetslivet är inte jämställt

Det är ännu långt kvar till jämställdhet i det finländska arbetslivet. Skillnaderna till exempel i löner och vem som är föräldraledig visar att kvinnornas ställning måste förbättras betydligt. Förbättringar behövs även om jämställdhet allmänt har erkänts som ett viktigt grundläggande värde i det finländska arbetslivet.

Attityderna bromsar upp jämställdhetsutvecklingen

I handelsbranschen utexamineras lika mycket män och kvinnor och med lika bra betyg, men när de tar steget ut i arbetslivet har likvärdigheten redan försvunnit. Nyutexaminerade ekonomer stöter bland annat på ojämställdhet i fråga om löner.

Vi har redan länge arbetat aktivt för att utveckla jämställdheten. Jämställdhetsarbetet är utmanande eftersom attityderna som utgör ett hinder för utvecklingen är djupt rotade. Ett bra exempel på ett sådant hinder är vem som är familjeledig. I Finland utnyttjas familjeledigheten fortfarande främst av mammor även om papporna har samma chans att vara familjelediga.

En attitydförändring kan komma igång på arbetsplatser där sammanjämkningen av arbete och privatliv har underlättats maximalt. Utgående från den respons som medlemmarna har gett är de klart bästa arbetsgivarna sådana företag som understryker vikten av att noggrant följa lagen i alla frågor som rör anställningen och där arbetstagare som till exempel tar ut familjeledighet hela tiden är likställda med andra arbetstagare.

Gott bemötande har redan blivit en konkurrensfördel i konkurrensen om de bästa arbetstagarna på arbetsmarknaden. Normala arbetstider, likvärdigt bemötande av visstidsanställda och fast anställda och att arbetstagarna inte blir ”bestraffade” för att de har barn är alla attraktiva faktorer för personer som söker arbete.

Kvinnorna måste visa klorna

Kvinnorna måste framför allt själva vidta åtgärder för att få till stånd en förändring: till exempel välja huvudämnen som är mindre vanliga bland kvinnliga studerande, ange löneanspråk som motsvarar den egna kompetensen och fördela ansvaret för familjen på ett jämnare sätt.

Kvinnorna måste vara villiga att lämna den egna komfortzonen och fatta beslut som kanske är i strid med de traditionella valen. Det är nödvändigt att kvinnorna blir modigare och tar större risker: när du till exempel blir erbjuden befordran ska du nappa på erbjudandet.

Lönesättningen måste bli ännu genomskinligare och lönesättning som grundar sig på uppgifternas svårighetsgrad måste utvecklas. Vi uppmuntrar kvinnliga ekonomer att själva aktivt utveckla sin lönesättning genom att våga lyfta fram lönefrågor och kräva lönesamtal. Attitydförändringen måste börja redan under studietiden, eftersom löneskillnaderna för det mesta uppstår i början av karriären.

Nya handlingsmönster leder till jämställdhet

Vi efterlyser framför allt en ärlig och öppen diskussion om jämställdhet. Den finländska arbetsmarknaden är fortfarande mycket tydligt uppdelad i kvinnliga och manliga branscher. Det är sällsynt att kvinnor sitter i styrelser och har uppgifter på ledningsnivå.

Hela arbetslivet måste engageras i attitydförändringsarbetet: kvinnor och män, chefer och ledningen.

Vi uppmanar företagen att ta i bruk en rekryteringsmodell där sökandenas kön och ålder inte avslöjas i det första skedet av arbetssökningen, utan endast deras lämplighet för den lediga platsen.

Ett stort antal undersökningar visar att kvinnornas andel i stora och viktiga organisationers allra högsta ledning är begränsad till några procent. Båda könen borde ha samma rätt att gå framåt i karriären.

I Finlands Ekonomers och Akavas jämställdhetsmål linjeras därför följande: Om båda könens andel i börsbolagens styrelse inte ökar till 40 procent före 2018 tryggas en likvärdig chans för båda könen med en tidsbunden kvotlag. I Finland borde man dessutom sträva efter en bredare styrelsebas i börsbolagen.

Förutom att vi vill få bort ojämställdhet i fråga om löner vill vi också utveckla  jämställdhetsplaner och dithörande lönekartläggningar samt arbeta för att dessa utnyttjas i högre grad. För närvarande låter cirka var tredje arbetsgivare bli att utarbeta en jämställdhetsplan som lagen kräver. Dessutom borde bestämmelserna om lönekartläggningar preciseras mer än nu för att främja jämställda löner.