Enligt regeringen är syftet med förändringarna som berör arbetslivet att stödja bland annat sysselsättningen och konkurrenskraften.
Finlands Ekonomers arbetsmarknadsdirektör Riku Salokannel håller helt med om att sysselsättningsgraden måste höjas och sysselsättningen måste underlättas.
”Det finns flera olika metoder för att uppnå målen. Genom vårt påverkansarbete försöker vi få de bästa möjliga metoderna för våra medlemmar”, berättar Salokannel.
Enligt honom är det viktigt att hitta mer balanserade lösningar än de implementeringssätt som presenteras i regeringsprogrammet.
Försvagat uppsägningsskydd
Regeringsprogrammets förslag om försvagat skydd för uppsägning av personrelaterade skäl är utmanande enligt Salokannel. I fortsättningen kunde en arbetstagare sägas upp enbart av sakliga skäl.
”Vi förstår att det är en stor risk att anställa arbetstagare särskilt i små företag, om uppsägning är svårt till exempel vid felrekrytering”, medger Salokannel.
Regeringen föreslår emellertid att uppsägningströskeln sänks så avsevärt att det inte kan godkännas. I fortsättningen kunde till exempel en ekonom som inte kan uppnå arbetsgivarens orealistiska resultatmål sägas upp.
Salokannel tror att man i trepartsdialog kunde hitta en sådan lösning, som gjorde att man bättre kunde ingripa i själva målet, det vill säga klar underprestation eller försummelse. Om regeringsprogrammets förslag godkänns som sådant, sänker det anställningsskyddet avsevärt även för ekonomer.
Nedskärning och gradering av inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa
Inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa ska uppmuntra till snabb sysselsättning.
Om inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa granskas utgående från ekonomernas medianlön, kan man säga att den inte ligger på särskilt god nivå. För ekonomerna har det inte skapat någon bidragsfälla.
”Systemet kräver utveckling. Om stödet graderas får nivån inte sjunka alltför snabbt. I början kan stödets storlek till och med ligga närmare den verkliga inkomstnivån, men varaktigheten kan förkortas. Arbetsvillkorets förlängning måste ske med måtta”, säger Salokannel.
Dessutom ska tjänster som främjar sysselsättningen utgöra en integrerad del av förändringen.
”Vi vill vara en del av den här lösningen och vi är redo att erbjuda sysselsättningstjänster till våra medlemmar som en del av helhetslösningen. Särskilt viktigt är att uppmärksamma de utmaningar som personer över 55 år har med att hitta arbete.”
Lättare grunder för visstidsanställning
Fler visstidsanställningar ökar osäkerheten på arbetsmarknaden. Salokannel ser ingen orsak att lätta på grunderna för visstidsanställning, eftersom företagen redan nu kan använda en prövotid på sex månader.
Om detta emellertid godkänns måste man enligt Salokannel se till att det inte är möjligt att länka samman visstidsanställningar. Om arbetsgivaren behöver fast arbetskraft, ska den anställas med avtal om tillsvidareanställning.
”Även i denna fråga kunde det vara motiverat att mikroföretag kunde använda visstidsanställning friare än större företag.”
Upphävning av vuxenutbildningsstödet
Upphävningen av vuxenutbildningsstödet har oroat ekonomer. Salokannel har full förståelse för det, men förstår även regeringens motiveringar för upphävningen. Fördelarna med det nuvarande stödet har enligt undersökningar inte täckt dess kostnader. Dessutom har det varit de som även annars utbildar sig som sökt sig till utbildning.
”Om vuxenutbildningsstödet upphävs måste det ersättas med en ny modell.”
Behovet av livslångt lärande har inte upphört, företagens kompetenskrav förändras snabbt. En examen räcker inte, utan kompetensen måste utvecklas under hela arbetskarriären.
Finlands Ekonomer föreslår ett kompetenskonto som ersätter vuxenutbildningsstödet.
”Det innebär att alla människor i arbetsför ålder beviljas ett årligt belopp, som kan användas till kostnader för utveckling av kompetensen efter examen. Pengarna kan användas på en gång eller till ett större belopp vartannat år”, berättar Salokannel.
Kompetenskontot är ett försäkringsmässigt skydd, som finansieras med arbetstagarnas och arbetsgivarnas kompetensförsäkringspremie samt vid behov på arbetskraftsmyndigheternas initiativ. Det kräver inga nya strukturer.
Utvidgning av lokala avtal
Grunden för lokala avtal finns i kollektivavtalen. Kollektivavtalen är viktiga även för ekonomer, eftersom generella lönehöjningar är den mest betydande faktorn som höjer ekonomernas löner.
Salokannel tror att den bästa garantin för att kollektivavtal ska uppstå även i fortsättningen, är att de kan skräddarsys lokalt enligt företagens behov. Balanserad utvidgning av lokala avtal har sedan många år varit ett mål för Finlands Ekonomer.
”Regeringens strävan efter att styra lokala avtal i samma riktning som i de övriga nordiska länderna är bra. Reformen måste trots allt inkludera alla beprövade verktyg, såsom personalens medbestämmanderätt”, påminner Salokannel.
Det betyder att om parterna är av olika åsikt när det gäller tolkningen av ett lokalt avtal, följer man löntagarpartens tolkning, tills en domstol eventuellt har löst frågan.
”Vi förespråkar starkt en ökning av lokala avtal, men vi godkänner inte regeringsprogrammets förslag som försvagar personalens möjligheter att påverka. Ett fungerande system med personalföreträdare är det bästa sättet att säkerställa balanserade lokala avtal.”
Utvidgningen av lokala avtal borde framför allt riktas mot små företag, där de företagsspecifika behoven och utmaningarna med avtalen är som störst.
Begränsad strejkrätt
Finlands Ekonomer har alltid varit en motståndare till olagliga strejker. Om regeringen höjer plikten för olagliga strejker, ska man för balansens skull även skärpa sanktionerna för arbetsgivarens brott mot kollektivavtalet.
”Om strejkrätten begränsas, är det viktigt att man gör en noggrann laglighetsbedömning. Vi motsätter oss inte regeringens förslag om förändringar, som stämmer överens med internationella avtal och motsvarar de övriga nordiska länderna”, säger Salokannel.
Exportdriven lönemodell
Stärkande av en exportdriven arbetsmarknadsmodell genom lagstiftning intresserar inte Salokannel. Han anser inte att det vore en bra idé att skyldigheter om löneförhöjningar skulle skrivas in i lagen.
”Genom intressebevakning strävar vi efter att det på arbetsmarknaden ska mellan arbetsmarknadsparterna uppstå en ansvarsfull modell som stärker köpkraften och som kollektivavtalens löneförhöjningar baseras på. Att begränsa arbetsmarknadsförhandlingar med lagstiftning försämrar hela förhandlingssystemet”, konstaterar Salokannel.
